Andreas Dahlgren

Jag kommer från Skånes huvudstad Malmö. Men det har inte alltid varit så; mina tre första levnadsår tillbringade jag i Stockholm, så ur skånsk synvinkel är jag nästan en utlänning. 

Mitt favoritspråk är latin och den tillhörigheten har jag genom min italienska mor. I Italien var det till för ett antal år sedan obligatoriskt redan i grundskolan att studera latin. Det var i sådana böcker, avpassade för högstadieelever och med en approach såsom om latin var en italiensk dialekt, som jag trädde in i de klassiska språkens värld, sedd ur en pojkes ögon. 

I latinet finner man grammatiken som ”ren vetenskap”, förutom att alla grammatiska uttryck är av latinskt ursprung. Ja, många latinister skulle nog säga, att det enda nödvändiga språket är latin; med latinet som gemensamt europeiskt språk, som ju inte är något folks egna språk, minimeras riskerna att inte förstå varandra. 

Uttalet är lätt och betoningsreglerna konsekventa. Latinet gör det inom humanvetenskaperna som matematiken gör inom naturvetenskapen: att man känner sig hemma.

Folkuniversitetet är förberedelsestället för att träda in i de lärdes värld, antingen bildligt eller rent konkret genom att på sikt resa till ett latinseminarium. 

VADE MECUM! (Gå med mig!)