Att lära sig ett språk i målspråkslandet, det vill säga i det land där språket talas, har sedan en lång tid tillbaka antagits vara det mest fördelaktiga ur språkinlärningssynpunkt. Som doktorand i franska med inriktning mot språkinlärning i en målspråkskontext har jag fått bekanta mig med den forskning som gjorts inom forskningsfältet SA (Study Abroad), som är en gren inom forskningen om andraspråksinlärning. Vad säger då forskningen?
Forskningen pekar mot att den grupp inlärare som åker till målspråkslandet för att lära sig språk har mer att vinna än de som stannar hemma och läser språk, åtminstone vad gäller det språkliga självförtroendet, den muntliga färdigheten och den pragmatiska kompetensen, det vill säga kunskapen om hur målspråket används i olika sociala situationer. Detta tillskrivs de tillfällen som ges att både använda och lyssna till språket.
Lär sig alla lika mycket under vistelsetiden i målspråkslandet?Nej. Olika individer utvecklar sin språkliga förmåga i högst olika grad under sin vistelsetid i målspråkslandet.
I mitt eget forskningsprojekt är jag särskilt intresserad av just detta. Jag kommer att undersöka vad som kännetecknar de individer som tillägnar sig idiomatisk kompetens i franska under en termin i Frankrike. Idiomatisk kompetens innebär i detta fall att känna till de uttryck som de infödda talarna använder sig av i vardagligt talspråk. Denna kompetens är viktig för en lyckad kommunikation men är enligt tidigare forskning svår att uppnå. Jag är alltså intresserad av inlärare av franska, vilket man forskat relativt lite om i förhållande till engelska som målspråk.
Generellt visar forskning att variationen i språkutvecklingen till viss del beror på individens egna initiativ under vistelsetiden: inte helt oväntat är det de som skapar kontakter med målspråkstalare, använder sig av målspråket utanför språkkursens ramar och inte underskattar sin egen språkliga förmåga som gör störst språkliga framsteg. De som interagerat mer på sitt modersmål än på målspråket ångrar ofta detta efter språkkursens slut.
Det framkommer också i studier att individer reagerar olika på utmaningen att lära sig ett nytt språk i ett nytt sammanhang. Medan vissa upplever det berikande och utvecklande att inta nya såväl språkliga som kulturella perspektiv, upplever andra detta som identitetshotande och utmanande på ett personligt plan. Detta påverkar i sin tur hur mycket inläraren faktiskt använder, eller undviker att använda, målspråket.
Förhoppningsvis kan denna forskning vara till nytta för individen och för institutioner som investerar i språkkurser i utlandet i deras strävan att skapa gynnsamma förutsättningar för språkinlärningen. Den ger oss också fördjupade kunskaper om vad som händer när en individ lär sig ett nytt språk, i detta fall när språkinlärningen i ett nytt land är ett eget aktivt val.
Text: Klara Arvidsson
Klara Arvidsson är doktorand i franska med inrikting på andraspråksinlärning vid Stockholms universitet.
Vill du veta mer?
DuFon, M. A., & Churchill, E. (red.). (2006). Language learners in study abroad contexts [Elektronisk resurs]. Clevedon, England: Multilingual matters.
Jackson, J. (2010). Intercultural journeys: From study to residence abroad. New York: Palgrave Macmillan.
Magnan, S., & Lafford, B. (2012). Learning through immersion during study abroad. The Routledge handbook of second language acquisition [Elektronisk resurs].London: Routledge, 525–540.