Att teckna är att se

Senast ändrad

På Annika Gianninis kurser i teckning får deltagarna lära sig att se – genom att öva sig i att teckna av verkligheten. Det är bästa sättet, oavsett om man är en van tecknare eller inte har hållit i en penna sedan barndomen, menar Annika Giannini. Vid sidan av undervisningen jobbar hon som illustratör med inriktning på serieteckning, animation, läromedel och barnböcker.

Annika Giannini

Hur kom det sig att du började teckna?
– Jag började aldrig teckna. Jag slutade bara aldrig. Från klotter till huvudfotingar och vidare. På golvet hemma i barnkammaren låg en utrullad pappersrulle där vi kunde rita hur långt och stort vi ville, in och ut i varandras teckningar.

Berätta lite om din bakgrund
– Från första konststudierna på folkhögskola blev det universitetsstudier i konst och litteratur, bildlärarlinjen och animationslinjen på Konstfack. Därefter fortsatte jag med serieteckning och bilderboksberättande på HDK i Göteborg samt måleri på Konstakademien i Florens.

Varför ska man gå kurs i teckning?
– Att teckna är att SE. Både den som inte tagit i pennan sedan barndomen och den som är en van tecknare behöver öva denna förmåga om man vill skapa i två dimensioner. Under kursens gång tecknar vi inte i första hand "ur fantasin" utan lär oss genom att teckna av verkligheten. Det är en bra grund att stå på för den som vill gå vidare åt olika håll inom tecknandet eller bara vill utforska en ny sida av sig själv.

Vad är roligast med att undervisa?
– När man ser eleverna göra framsteg. Och för att man lär sig så mycket själv. Jag hoppas att jag aldrig vill sluta att lära, och hoppas att jag förmedlar denna lust till eleverna.

Kort om Annika Giannini
Annika undervisar i teckning på Folkuniversitetet, men även i animation på en folkhögskola och i serieteckning för mellanstadiet. Sedan 25 år frilansar hon som illustratör med kunder som Egmont, Pennfilm och Studentlitteratur. Hon har även gjort text och bild för barnböcker. I år utkom hon med sin tredje bok på bokförlaget Opal.