Dina kurser och föreläsningar tar upp existentiella perspektiv på tillvaron. Vad innebär det?
Det existentiella perspektivet har sina rötter i existensfilosofi, fenomenologi och existentiell psykologi. Det är en teoretisk tradition som arbetar med frågor om vad det innebär att vara människa och hur vi kan leva ett meningsfullt liv. Søren Kierkegaard, Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir är några av de mest kända tänkarna inom den existentiella traditionen.

Varför är det existentiella extra aktuellt idag?
Undersökningar visar att många upplever meningslöshet och vi lever i en tid med hot om krig och klimatkris, ökande polarisering och skenande teknikutveckling. Samtidigt har vi ett sekulärt och individualistiskt samhälle utan gemensamma berättelser att luta oss mot. Vi är helt enkelt vilsna, och då har det existentiella perspektivet mycket att tillföra.

Vad kan det bidra med?
Den existentiella tanketraditionen har brottats med liknande frågor i tusentals år och har utvecklat ett rikt och nyanserat språk för att prata om mening, ansvar, frihet, ensamhet, sjukdom och död. Det är också ett tydligt alternativ till andra strömningar i vår tid: konsumism, individualism och en överdrivet medicinsk syn på människan.

Vad lär sig deltagarna på dina kurser och föreläsningar?
Kursen Existentiella möten och samtal är en introduktion till det existentiella perspektivet och hur vi kan bemöta och samtala med människor utifrån detta samt hur vi kan möta och samtala om existentiella frågor. Den riktar sig till yrkesverksamma som möter människor i sitt arbete och deltagarna får verktyg för att möta och samtala med människor utifrån ett existentiellt förhållningssätt. Föreläsningsserien Existentiella teman i vår tid vänder sig till alla. Där belyser jag och andra föreläsare aktuella teman kring mening, död, beroende och ledarskap utifrån existentiella perspektiv.

Vad brukar deltagarna ta med sig från dina kurser?
Flera beskriver att det väcker många nya tankar och ger aha-upplevelser. Det existentiella perspektivet kan upplevas som ovant, ibland lite omvälvande. Till exempel idén om att människan inte har en fast inre kärna, utan hela tiden skapar sig själv. Eller att fokus i samtal inte alltid är att trösta eller ge svar, utan att våga stanna i det okända och outforskade. Det kan rubba invanda sätt att tänka – och öppna för nya sätt att förstå sig själv och andra.