Han skriver med svenska som andraspråk

Senast ändrad

Saiidi Sharif är publicerad och erkänd poet i sitt hemland Afghanistan. Nu läser han Skrivarlinjen distans för att utveckla sitt skönlitterära skrivande. Målet är att ge ut en autofiktiv roman om sitt liv – en roman han skriver på svenska.

Saiidi Sharif

Berätta om dig själv och din bakgrund!
– Jag kommer från en liten by i centrala Afghanistan där folket är fattigt och det varken finns el eller asfalterade vägar. Jag har upplevt krig och levt ett hårt liv fullt av trauman och katastrofer, men tack vare att klanen jag tillhörde gjorde en kompromiss med staten fick jag möjlighet att gå i skolan och utbilda mig. När jag var femton år lämnade jag Afghanistan och kom som ensamkommande barn till Iran. Under femton års liv i exil i Iran studerade jag och utbildade mig i religion, statsvetenskap och språk. Där fick jag också mina texter publicerade för första gången.

– I september 2001 kom jag med min fru Fateme och vår första dotter till Älmhult i Sverige. Jag studerade svenska och började om på nytt. Jag läste vidare vid Uppsala universitet där jag studerade persiska och litteratur. Därefter har jag jobbat som militärtolk, journalist på Sveriges Radio och som modersmålslärare. Idag har vi fyra döttrar och bor i Vänge utanför Uppsala.

Hur väcktes ditt intresse för att skriva?
– Jag växte upp med läsandet och skrivandet och de dagar jag varken läser eller skriver känner jag mig galen och sjuk. Min pappa var den första läraren i vår kommun och min mamma var den enda kvinnan som kunde läsa och skriva i hela kommunen med flera tusen familjer. Att läsa böcker var därför en självklar sak i vårt hus. I skolan var vi tvungna att lära oss dikter utantill för att bli godkända, så redan som barn kunde jag flera tusen klassiska diktverser utantill.

– Jag började skriva egna dikter i årskurs fem. Jag skrev om händelser i vår by, hemska saker som jag upplevt. När jag sedan blev lite äldre och flyttade till Iran för att studera lärde jag mig mer om poesi. Där fick jag också mina dikter publicerade för första gången.

Du har alltså blivit publicerad tidigare, berätta mer om det!
– När jag flyttade till Iran började jag publicera mina dikter i tidningar och blev medlem i poesiförbundet. Snart fick jag chans att jobba som lärare och jag undervisade i konsten att skriva poesi i åtta år. Därefter blev jag chefredaktör för afghanska litteraturmagasinet Gulbang och skrev texter för flera afghanska exiltidningar.

– Hittills har jag gett ut femton diktsamlingar i Iran och Afghanistan. Mina dikter är även publicerade i undervisningslitteratur som används på universiteten i både Iran och Afghanistan och ett tiotal avhandlingar på magister- och doktorandnivå har skrivits med mina dikter i fokus.

Varför sökte du Skrivarlinjen distans?
– Jag visste inte att den här typen av utbildningar fanns förrän jag i höstas blev inbjuden som gästförfattare till en tre dagars skrivarkurs på Biskops Arnö Författarskola. Efter kursen sökte jag på nätet efter liknande utbildningar och när jag hittade Skrivarlinjen distans ansökte jag på en gång. Hade jag vetat att utbildningen fanns hade jag sökt 10 år tidigare.

– Då jag är pappa till fyra barn och har heltidsjobb som modersmålslärare hinner jag inte med schemalagda lektioner i klassrum. Däremot har jag tid efter jobbet, på helgen och ibland mellan två lektioner. Jag tänkte att en distansutbildning skulle passa mig bäst, så jag sökte Skrivarlinjen distans och blev antagen.

Har du något tips till någon som vill satsa på sitt skrivande och som inte har svenska som modersmål?
– Mitt bästa tips är att komma ihåg att man inte måste skriva med ett poetiskt språk som till exempel Åsa Larsson eller Märta Tikkanen. Det är okej att skriva på bruten svenska som till exempel Jonas Hassen Khemiri gjorde i ”Ett öga rött”. Personer med svenska som andraspråk har unika erfarenheter, synpunkter och åsikter att framföra i sina berättelser och det är det som är det viktigaste.

Snart har du avslutat ett år på Skrivarakademin, vad är det viktigaste du tar med dig?
– Den här typen av utbildningar finns inte där jag kommer ifrån så det är en unik möjlighet för en persisk författare, och säkert för andra också, att gå en skrivarutbildning. Skrivarlinjen har gett mig nyckeln till den osynliga skatten som finns i varje blivande författares hjärna och hjärta.

– Jag har skrivit mycket poesi och recensioner tidigare men har länge varit intresserad av att börja skriva romaner och noveller. På Skrivarlinjen har jag hittat min genre i vittneslitteraturen och autofiktionen. Utbildningen har hjälpt mig mycket i att komma vidare i mitt skrivande och just nu har jag många idéer och ofärdiga romaner och noveller i mitt huvud. Mitt liv och mina erfarenheter har lämnat spår i min hjärna och jag skriver nästan alltid om saker jag upplevt. Krig, flykt, rasism och ensamhet är de stora frågor jag försöker hitta svar på genom mitt skrivande.

Berätta mer om romanen du skriver just nu!
– Jag håller på att skriva en autofiktiv roman om när jag jobbade som militärtolk hos svenska styrkor i Afghanistan. I min roman skriver jag om de två motpolerna Sverige och Afghanistan, om min dubbla identitet som svensk afghan och om svårigheter med identitet, lojalitet och rasism i olika former. Jag har lämnat mitt manus till Erik Grundström, en av de bästa lärarna på Skrivarlinjen. Han har hjälpt många och flera av hans elever har blivit utgivna. Det hoppas jag att även jag blir så småningom.