Foto: Shari Hoffman / Natur & Kultur
Grattis till nya romanen! Berätta lite om boken och vad den handlar om.
– Tack! Det känns så himla kul. Det är en roman som växlar mellan June Mansfield, en ”it-girl” på 1920-talet, och en ung kvinna på 2000-talet. Båda försöker hitta sin egen väg i livet, utan att ha en färdig karta för hur det ska se ut.
– Jag blev fascinerad av June när jag läste Anaïs Nins ”Henry och June” om triangeldramat mellan Anaïs, June och hennes man, författaren Henry Miller. Jag blev inte riktigt klok på vem den här June egentligen var. Bilden av en sexig och mystisk femme fatale stämde inte med min egen erfarenhet av hur komplexa kvinnor är. Så jag började med en rejäl researchresa för att skriva Junes berättelse, och ge henne egen agens. Från början var själva June-berättelsen runt 600 sidor men när jag skickade in ett annat, gammalt manus till min redaktör tyckte han att jag skulle slå ihop dem. Resultatet är ett rejält kondenserat manus på 280 sidor, där vartannat kapitel handlar om Junes liv, främst på 1920-talet i New York och Paris, och vartannat utspelar sig i nutid, kring en 25-årig kvinna som försöker hitta sitt eget sätt att leva livet på.
Hur var det att wallraffa på Skrivarakademin?
– Det var ett drömuppdrag! Det var så intressant att prata med alla om deras drömmar och motivation, och läraren Eva Lejonsommar var väldigt bra.
Vad gav skrivarkursen på Skrivarakademin dig?
– Jag insåg att jag borde bättra på min kunskap om dramaturgi och sedan dess har jag överkompenserat och nördat in mig.
– Innan jag gick kursen hade jag i princip gett upp mitt June-projekt och knappt rört det på flera år. Men så fick jag ett ryck inte så långt efter ”wallraffandet” och gick fördjupningskursen Manusbearbetning - med manusbedömning som hölls av Erik Grundström. Det hjälpte mig att komma igång och ta tag i projektet igen, även om det ser väldigt annorlunda ut idag.
– Det var också väldigt speciellt, för i båda grupperna var influencern Terese Alvén med. Bara något år senare gick hon bort i cancer, endast 37 år gammal. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet, så om vi inte satsar på våra drömmar nu – när ska vi göra det?
Vad var det bästa med skrivarkursen?
– Jag gillade verkligen Eva Lejonsommar, det fanns en mystisk ådra i hennes sätt att undervisa som jag verkligen uppskattade. Hon kombinerade handfasta råd och övningar med en respekt för det intuitiva och magiska, som båda är så viktiga ingredienser i en riktigt bra roman.
Tror du att du kommer gå en skrivarkurs igen?
– Efter att ha varit frilansskribent på heltid i tio år har jag verkligen lärt mig att uppskatta värdet av gemenskap och regelbunden kontakt med likasinnade. Så jag kanske går någon kurs någon gång, för att känna mig delaktig och ha andra att bolla med.
Kan alla bli författare? Vad tror du?
– Alla har vi ju en bok i oss - vårt eget livs historia. Så den kan vi ju alla skriva. Men frågan är om alla kan skriva en bra bok, med gestaltning, kreativitet och bra struktur. Ett bra sätt att bli bättre på att skriva är att läsa mycket. Det tror jag många missar. En bra bok är sällan bara ”sen hände det här och sen hände det där”. Det är så mycket annat som pågår, som den med ett otränat öga kanske inte tänker på.
– Jag har utvecklats enormt i mitt skrivande tack vare mina fantastiska redaktörer. De har tvingat mig att döda så många darlings och bara helt släppa taget om hundratals sidor som jag tillbringat flera månader med att researcha och skriva. Men det är en del av processen: att släppa egot, och fokusera på vad som är bäst för läsupplevelsen. Vad vill jag egentligen åstadkomma med texten? Och hur ska jag ta mig dit? Redaktörens roll kanske är osynlig för utomstående, men den är otroligt viktig för boken.
Hur hittar du din inspiration?
– Just inspiration har sällan varit ett problem för mig. Framför allt går jag igång på historier om grupper som hamnat utanför historieskrivningen, främst kvinnor som rör sig utanför normen. Antagligen handlar det mycket om en längtan efter att finna min egen historia, och ett sammanhang där jag själv kan passa in.
Vilket är ditt bästa skrivtips?
– Lär dig dramaturgi. Jag har skrivit fokuserat på olika skönlitterära projekt i 18 år och tidigare har jag låtit idéerna och orden flöda, men numera har jag blivit mycket mer strukturerad. Med mitt nuvarande romanprojekt har jag förberett en tydlig dramaturgisk båge som jag vill följa i berättandet. Det ger mig en annan frihet att vara kreativ i stunden, när jag vet var historien är på väg.
– Jag har också en memoar som kommer nästa år på Natur & Kultur, som heter ”Någons mamma”. Den handlar om min graviditet och första året som förälder. Den var helt klar när jag gick igenom den med dramaturgisk blick, och då insåg jag att jag kunde göra några små justeringar för att skruva upp den rejält och plötsligt blev berättelsen så mycket mer intressant att läsa. Så min erfarenhet är att när man behärskar dramaturgi så skapar det helt andra förutsättningar, utan att man nödvändigtvis behöver offra sin konstnärliga vision.