Anahita är uppvuxen i Sundbyberg men bor i Bromma utanför Stockholm. Hon har fyra barn men fick barn tidigt i livet, så två av dem har redan flyttat ut. Förutom att skriva tycker hon om att resa, yoga och meditera, och hennes dröm är att en dag flytta till Köpenhamn. Men först ska hon läsa klart Skrivarlinjen på Skrivarakademin.
Hur väcktes ditt intresse för att skriva?
– För mig har skrivandet alltid varit sprunget ur nödvändigheten. Ett slags inre tvång att få sätta ord på saker. Jag började skriva dagbok när jag var runt sju år för att jag hade ett behov av att bearbeta jobbiga händelser, känslor och tankar som jag inte upplevde mig kunna dela med någon annan. Sedan dess har jag skrivit dagbok hela livet. Idag har det skönlitterära skrivandet en viktig och betydande plats i mitt liv men det var där i dagböckerna allt började.
Hur hittar du tiden för att skriva? När är bästa tidpunkten för dig att skriva?
– Jag har alltid tyckt mycket om att skriva sena kvällar och nätter. Det är något med att sitta uppe i en tyst lägenhet när alla andra sover och bara gå in i texten. Jag har förstått att många skriver som bäst på morgonen när de fått sova men jag är precis tvärtom. Att hitta tid för att skriva är betydligt lättare nu när mina barn blivit äldre, men är det något jag har lärt mig så är det att man också måste ta sig tid. Man ska inte heller underskatta de små stunderna av skrivande som man kan sno åt sig här och där. Jag har med mig penna och papper överallt och skriver ofta på tunnelbanan i stället för att surfa. Ibland när jag varit på gymmet till exempel så har jag fått någon idé och sprungit i väg in på toaletten eller till omklädningsrummet, satt mig ner och antecknat.
I vilken genre skriver du?
– Jag skriver ofta jagnära texter. Inte nödvändigtvis utifrån det egna jaget, men jag vill berätta om människor utifrån deras inre och jag vill att deras röst ska få ta plats. Ofta kommer jag in på teman som förlust, makt, klass och kärlek.
Varför sökte du Skrivarlinjen?
– Jag sökte för att jag ville satsa på mitt skrivande. Jag hade aldrig tidigare gått en skrivarkurs, men visste att den röda tråden i mitt liv var just skrivandet. Jag kom till en punkt då jag insåg att jag var tvungen att ta det på allvar. Det fanns en uppsjö med kurser och utbildningar att välja mellan men Skrivarakademin kändes rätt på en gång.
Snart har du avslutat ett år på Skrivarakademin, vad är det viktigaste du tar med dig?
– Det är egentligen två saker. Det ena är hur jag förstått att skrivandet verkligen är ett hantverk. Precis som med alla hantverk kan man ha mer eller mindre fallenhet för det men det handlar oerhört mycket om att få rätt verktyg och att träna, träna, träna för att bli bättre. Det andra är att jag fått en tro på mig själv, min text och min identitet som skrivande person som jag inte hade innan.
Har du något tips till någon som vill satsa på sitt skrivande?
– Om jag skulle ge ett enda råd så är det att lyssna på din inre röst! Om du vill satsa på ditt skrivande så GÖR det. Bestäm dig för att ta din egen lust på allvar och skriv. Massor! Våga! För mig var det svåraste att stå ut med dålig text. Men det är genom att skriva en massa skit som man till slut når fram och hittar de där guldkornen som blir till den där boken. Ett annat tips är att söka sig till litterära sammanhang. Det är viktigare än man tror att ha människor som delar ens passion, drivkraft och drömmar runt sig.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Planen är att färdigställa min relationsroman. En stor del av handlingen utspelar sig i Danmark och framför allt Köpenhamn så när världen öppnar upp igen kommer jag åka tillbaka dit och göra research. Jag ser också fram emot att få återuppta mina studier i italienska och danska.