"Att jämna till en hud eller en träpannå funkar på ungefär samma sätt."

Senast ändrad

Nina Sandberg är retuschör och går just nu en Yh-flexutbildning på Fotoskolan STHLM. Som frilansare med lång erfarenhet i branschen har hon möjlighet att läsa kurser hon tidigare inte har erfarenhet av i sitt arbete. Inom kursen i bildbevarande är hon en av de studerande som, på digital väg, rekonstruerat 100 år gamla målningar i Stockholms stadshus.

Nina Sandberg, Fotoskolan STHLM

− Målningarna har blivit väldigt slitna med tiden och själva träet under har fått många skador och beläggningar som vi ville se om vi kunde dämpa eller ta bort, säger Nina Sandberg.

Arbetet började med att målningen fotograferades i en studio, sedan jobbade Nina mycket i Photoshop. Först med att städa själva träet och bakgrunden för att sedan, med hjälp av maskning och penslar, förstärka själva målningen och dess färger. Till sin hjälp hade hon även skisser och gamla fotografier för att veta hur målningen en gång kan ha sett ut.

− En av utmaningarna är att man arbetar med någonting som någon annan skapat från början. Det finns såklart en förväntan på hur det ska se ut och många frågor och åsikter om vad som är rätt och fel. Det kan också vara svårt att få fram historiskt material som är tillräckligt bra för att man ska kunna använda det som hjälp.

Själva arbetsmetoden med rekonstruktionerna skiljer sig inte så mycket från den typ av bildredigering Nina vanligtvis gör.

− Att jämna till en hud eller en träpannå funkar på ungefär samma sätt. Det som skiljer är nog att man måste vara lite mer nyfiken och ta in all information som finns tillgänglig. Det är lite som att lägga pussel med information och pixlar, säger Nina och tillägger:

− Den största fördelen är att man kan försöka bevara målningar som kanske annars skulle försvinna helt. Det ger oss möjlighet att bevara eller återskapa en större del av vår historia på ett nytt sätt.

Foto: Caroline Andersson Renaud