– Jag har fått väldigt många kontakter och lär mig ständigt mer om olika teatrar och koreografer, något som jag upplever ger mig större möjlighet att välja just det jag är intresserad av, säger William Lundberg, om erfarenheten från praktiken i Tyskland.
Varför valde du att åka på utbyte med Erasmus Pro?
– För mig så handlade det både om att få arbeta på den höga nivån av produktion och dans, samt att få uppleva ett annat land, och skapa en god grund för framtida arbete i Europa.
Vad tog du med dig från utbildningen på BA in i din praktik?
– Det jag främst tog med mig från utbildningen var bredden. Att ha prövat så mycket olika stilar och ha jobbat med många olika lärare och koreografer. Jag visste att jag skulle ha mer spridd kunskap än de flesta i kompaniet, men i slutändan blev det min styrka.
Vad gjorde du på din praktik?
– Jag och de andra praktikanterna deltog i kompaniet på heltid. Vi var med i skapandeprocesserna och uppträdde cirka en gång i veckan. Jag dansade i fem produktioner under säsongen. Fyra produktioner för teaterns två större scener med koreografier av Sita Ostheimer, Noah Wertheim, Andonis Foniadakis och Hou Ying, samt en barnföreställning som vi turnerade runt med på förskolor i staden.
Hur var det?
– Det var ett långt år med många toppar och dalar. Att bo själv i en småstad i mitten av Tyskland när den gråa hösten rullade in var inte det lättaste, men jag hittade så småningom min plats både i staden och i kompaniet. Vi var tio praktikanter totalt, men det var bara jag från Balettakademien i Stockholm.
– Jag lärde känna många nya vänner som jag fortfarande har nära kontakt med. Jag reste också väldigt mycket och fick se många städer i Europa och lära känna en massa dansare med olika bakgrunder.
Vad tror du att du kommer att ha för nytta av utbytet i framtiden?
– Att jobba ett helt år med ett stort kompani på en så stor institution har gett mig mycket insikt i vad för slags arbete som finns och vilka krafter som påverkar dansvärlden. Så nu vet jag hur en ska navigera i det landskapet. Jag har även fått väldigt många kontakter och lär mig ständigt mer om olika teatrar och koreografer, något som jag upplever ger mig större möjlighet att välja just det jag är intresserad av.
Vad är det roligaste med att vara yrkesdansare, och vad är den största utmaningen?
– Det roligaste för mig är utbytet mellan konstnärer. Att få resa runt och träffa andra dansare och att få se och höra deras tankar och vad de inspireras av, och själv inspireras. Den största utmaningen skulle jag säga är att hitta jobb. Mängden jobb i relation till antal dansare är otroligt ojämn och det kan vara väldigt svårt att hitta ett jobb som dels betalar tillräckligt, och som är givande kreativt och fysiskt.
– Det krävs disciplin och ihärdighet när allt inte går ens väg. Ibland hamnar du precis där du vill vara, och ibland känns det som att en famlar i mörkret.
Hur ser dansvärlden ut idag, ser du några trender?
– Svårt att säga då den världen är så bred. Det är till exempel stor skillnad mellan att jobba som frilans och på institution.
– Men en, enligt mig, positiv trend som jag sett de senaste åren är att även institutioner börjar gå ifrån traditionella könsroller. Sakta men säkert. Många söker nu dansare oavsett könsidentitet, och bjuder in och arbetar med koreografer som inte delar upp endast enligt kön. Det är fortfarande en lång väg att gå, men jag tror att detta i längden kommer ge oss dansare fler möjligheter, och kommer göra det mer jämställt.