– Det är så kul att få jobba med tonsättarna och deras innersta tankar och idéer, och att försöka hjälpa dem att framföra dessa genom musik, säger Alice Skagerfält-Quayle.
Alice Skagerfält-Quayle känner sig hemma på Gotland och tycker att Isle of Man, där hon är uppvuxen, är lite som en brittisk version av ön. Trombon var hennes instrument som tonåring, men när hon som 18-åring blev antagen till Royal Marines Band Service i England var villkoret att hon bytte till fagott. Några år senare studerade hon på Royal Academy of Music i London där hon fortsatte som frilansare tills hon fick jobbet på GotlandsMusiken.
Vad gör du på GotlandsMusiken?
– Jag är anställd som fagottist på GotlandsMusiken, framför allt som en del av blåsarkvintetten. Men ibland spelar vi i andra konstellationer, till exempel när alla i huset spelar tillsammans för att forma en större orkester. Totalt är vi 14 musiker; blåsarkvintett, brass-sextett och jazztrio på GotlandsMusiken.
– En annan rolig del av mitt jobb är som producent för vårt samarbete med Gotlands Tonsättarskola!
Hur ser samarbetet med Gotlands Tonsättarskola ut?
– I början av terminen träffar våra tre ensembler alla nya studerande och spelar och berättar om våra instrument och ensembler som de kommer att skriva för. Under läsåret har vi sedan två workshops där vi spelar musiken som eleverna har skrivit till oss, så de får höra den på riktigt samtidigt som vi kan ge feedback och guidning. Förutom våra gemensamma workshops kan de studerande ta kontakt med oss när som helst och bolla idéer, och även komma ut till GotlandMusiken för att testa dem.
– Till slut kulminerar årets arbete med Ljudvågorfestivalen i maj varje år. Det är en unik och så spännande festival som drivs av de studerande själva. Under fyra dagar lockas tonsättare, musiker, media och andra musikintresserade till Visby för ungefär 50 uruppföranden av de studerandes egen musik. Det är häftigt!
Hur är det att spela nykomponerad musik av framtida kompositörer?
– Det är något speciellt med att musiken är alldeles ny och fräsch, och att tonsättaren är med i rummet när vi jobbar med den. Annars spelar vi mest musik av tonsättare som antingen är döda eller som vi troligtvis aldrig kommer att jobba så nära med – så det här är lyxigt.
– Det blir en väldigt speciell och personlig upplevelse, och jag tänker alltid att det är så fantastiskt att det här ingår i mitt jobb!
Finns det några utmaningar med att spela den här nykomponerade musiken?
– Ja, det finns det alltid. Och så ska det vara. Vi utmanas konstant av nya klanger, teknik, former, känslor, inspiration och idéer.
– Sedan finns det naturligtvis alltid de som vill testa var gränserna går för våra instrument, och det blir då också ett test på våra individuella gränser som musiker. Både vi och de studerande kan lära oss och utvecklas mycket.