– Jag har aldrig varit mer produktiv som skribent än under tiden på Skrivarlinjen, och heller aldrig så noggrann i mitt textarbete, säger Max Salö, som just nu studerar på Skrivarlinjen.
Berätta lite om dig själv och din bakgrund.
– Jag har arbetat med text i flera olika sammanhang, både analytiskt och kreativt. Min yrkesbakgrund rör sig bland annat mellan UX-arbete, redaktörskap och produktion av ljudböcker, där jag arbetat nära manus, struktur, språk och mottagarperspektiv. Det har gett mig en tydlig, hantverksmässig relation till text: hur den fungerar i praktiken, var den tappar tempo, var den blir otydlig och vad som faktiskt når fram.
– Mitt eget skrivande har alltid funnits parallellt med mitt yrkesliv, men länge mer i bakgrunden.
Hur väcktes ditt intresse för att skriva?
– Genom läsning, snarare än genom någon tidig ambition att själv bli författare. Jag drogs tidigt till texter som var precisa i sin blick och återhållsamma i sitt språk, men som samtidigt vågade något. Med tiden blev skrivandet ett sätt att undersöka sådant som var svårt att formulera muntligt, och så småningom ett hantverk jag ville förstå.
Varför sökte du Skrivarlinjen?
– Jag ville ge mitt eget skrivande samma tyngd och disciplin som jag haft i mitt professionella arbete med andras texter. Jag var ute efter en utbildning som tar språk, form och val på allvar, och som ger utrymme för ett koncentrerat och långsiktigt arbete med text.
– Skrivarlinjen framstod som en plats där arbetet med text får ta tid, och där utveckling sker genom att välja, stryka och stå för sina beslut. Att utbildningen leds av författare med egen praktik var också en viktig faktor.
Vad är det bästa med att gå på Skrivarlinjen?
– Fokuset. Att under en längre tid få arbeta koncentrerat med text, utan att hela tiden behöva motivera nyttan eller göra allt omedelbart tydligt. De veckovisa textsamtalen och inlämningarna skapar en disciplin som gör det svårt att skjuta på skrivandet.
– Utbildningen har också hjälpt mig att arbeta mer konsekvent med reduktion: att lita på läsaren och att förstå att varje detalj som får vara kvar också måste förtjäna sin plats.
Finns det något som är utmanande med utbildningen?
– Att behöva fatta beslut i texten tidigare än man kanske är van vid. Man kan inte alltid vänta tills allt känns genomarbetat eller säkert, utan tvingas stå för sina val inför andra. Det kan vara krävande, men det gör också att man snabbare ser vad som faktiskt bär och vad som behöver strykas.
Vad är det viktigaste du lärt dig hittills?
– Att konsekvent fråga sig vad som faktiskt behövs i en text, och våga ta bort resten. Jag har blivit mer uppmärksam på hur överlastade beskrivningar ofta står i vägen snarare än skapar mening, och hur tillit till läsaren i sig kan vara ett starkare grepp än ytterligare lager av information.
Har du något tips till den som funderar på att söka till Skrivarlinjen?
– Att vara beredd på att skriva regelbundet och att lämna ifrån sig text, även när den inte känns färdig. Skrivarlinjen kräver att man arbetar med urval och omarbetning snarare än med mängd, och att man är öppen för att stryka och tänka om.
– Det hjälper att gå in i utbildningen med en vilja att pröva, snarare än att visa upp något färdigt. Och att acceptera att skrivande inte handlar om att visa allt man kan, utan om att välja det som bär.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Jag vill ge mitt eget skrivande större utrymme framöver och arbeta mer konsekvent med text som bär på egna frågor, snarare än att enbart lösa andras. Text som inte bara fungerar, utan som får bära sin egen tyngd och litar på att läsaren följer med.
– På sikt vill jag bygga ett skrivande som kan stå för sig självt och arbeta vidare mot längre, mer sammanhållna projekt.