– Att flytta eller pendla fanns inte på kartan, men genom att utbildningen gick på distans kunde jag stanna kvar i mitt liv, nära familjen, och ändå kliva in i något helt nytt. För mig blev det ett sätt att låta skrivandet ta plats utan att behöva välja bort det som också är viktigt, säger Lena Tjärnberg om Skrivarlinjen projekt distans.
Berätta kort om din bakgrund.
– Jag har alltid haft orden nära mig. Läsandet och skrivandet har funnits där så länge jag kan minnas, som ett sätt att förstå både mig själv och världen omkring mig.
– Till vardags arbetar jag som präst i Kiruna, dit jag och min familj flyttade för drygt tio år sedan. Under sex år var jag kyrkoherde, ett uppdrag som bar mycket ansvar men som också väckte något i mig, en allt starkare längtan efter att få skriva mer fritt, mer skönlitterärt. Jag började ana ett språk som ville något annat, något mer.
Varför valde du att söka till Skrivarlinjen projekt distans?
– Under flera år bar jag på en dröm om att få gå just den här utbildningen. Jag tittade, längtade och tänkte att det kanske inte var möjligt. När jag såg att den kunde läsas på distans kände jag tydligt: nu eller aldrig. Jag sökte med både tvekan och hopp och blev antagen.
Vad har du tagit med dig från utbildningen?
– Det största jag tar med mig är erfarenheten av att få se ett projekt växa fram, långsamt och ibland motsträvigt. Tillsammans med lärare, handledare och kurskamrater fick jag lära mig hantverket, men också modet. Modet att skriva fram det jag inte visste fanns, att stanna kvar i det osäkra och att lita på både texten och mig själv.
Vad gör du idag?
– Efter utbildningen valde jag att kliva åt sidan från rollen som kyrkoherde och arbeta enbart som präst. Det beslutet har gett mig en vardag där skrivandet inte längre behöver trängas undan. Det finns tid, rum och stillhet för orden.
– Just nu arbetar jag med ett nytt projekt, och den diktsamling jag skrev under utbildningen har jag skickat till flera förlag. Att våga låta texterna lämna mig har varit ett stort och viktigt steg.
Vad skriver du för typ av texter?
– Jag skriver poesi. Och efter det här året känner jag mig tryggare än någonsin i att det är där jag hör hemma. Det är i poesin jag andas.
Har du några råd till nya studerande?
– Våga ge dig hän. Våga förändras. Fortsätt skriva även när du inte vet vart du är på väg. Använd tiden med din handledare, lyssna på texterna och läs, läs, läs.