– Jag upplevde att lärarna uppmuntrade ett självständigt och intuitivt arbetssätt, vilket gjorde det möjligt att arbeta lyssnande och stegvis, säger Jemina om året på Konstnärligt projekt på Konst & Kulturakademien.
Berätta lite om din bakgrund.
– Jag växte upp med en tunisisk pappa och en svensk mamma, i både homogena och mångkulturella miljöer. Att röra sig mellan olika sociala och kulturella rum gjorde att frågor om tillhörighet, blick och identitet blev närvarande tidigt i livet. Den erfarenheten har gjort mig särskilt intresserad av platser där olika perspektiv, kulturer och erfarenheter möts. Det är något som präglar hur jag ser på världen och som jag återkommer till i mitt konstnärliga arbete.
– För mig var vägen till konsten inte rak, men genom olika studier och arbeten växte en stillsam men tydlig insikt fram: att jag tänker genom material, och att jag behöver gestalta för att förstå.
Du har gått både Konstnärlig grundutbildning och Konstnärligt projekt på Konst & Kulturakademien – berätta!
– Jag sökte till Konstnärlig grundutbildning, blev antagen och fick möjlighet att samla de olika trådar jag burit med mig och låta dem ta form i ett sammanhang där erfarenhet, tanke och kropp kunde mötas.
– Jag var nöjd med den konstnärliga grundutbildningen och ville fortsätta utforska i en liknande miljö. Det kändes därför naturligt att fortsätta på skolans konstnärliga projektutbildning, som jag upplevde hade en flexibel och tillåtande miljö med både tankemässig frihet och praktiska möjligheter att låta arbetet växa. I den miljön kunde jag till exempel flytta in en begagnad vävstol och låta den bli en del av processen – ett sätt att förankra tänkandet i det fysiska arbetet.
– Det praktiska arbetet, i dialog med konstteori och ateljésamtal, fördjupade förståelsen för min praktik och gav mig en grund att stå på. Ur den processen växte också beslutet att söka vidare till Konstfack, där jag blev antagen och tog en kandidatexamen i textil 2023.
Vad har du tagit med dig från utbildningen på Konst & Kulturakademien?
– Jag har lärt mig att lita på rörelsen i mitt arbete. Att följa magkänslan, även när riktningen känns oklar. Att våga stanna i osäkerheten och låta arbetet ta den tid det behöver.
Vad gör du nu?
– Just nu undersöker jag vardagliga föremål ur Etnografiska museets arkiv, insamlade 1924 efter en Sahara-expedition. Många av föremålen räddades senare ur en brand i arkivet och är därför malplacerade. De är inte längre tillgängliga att se fysiskt, utan existerar främst genom objektbeskrivning och objektnummer i det digitala systemet. Utifrån detta arbetar jag med en materiell och textil metod där jag omformar och omtolkar föremålen för att närma mig arkivet på nytt.
– I processen använder jag second hand-kläder som ett slags levande och materiellt arkiv. Genom att arbeta med dessa material undersöker jag också hur blick och omsorg rör sig mellan tid och rum – mellan historia och nutid, det personliga och det politiska, det synliga och det dolda. Jag vill försöka fånga det förflutna och skapa en tidskapsel som i sin helhet försöker omformulera föreställningarna av ett hem. Projektet genomförs med stöd av Konstnärsnämnden.
Slutligen, har du några tips till nya konststuderande?
– Lyssna inåt, även när omvärlden låter högt. Värna om det som är känsligt i ditt arbete. Ge tid till det som inte går att formulera än. Kom ihåg att du inte arbetar ensam.
Foto: Alicia Utkovic Zayed.