Att känna till sin släkthistoria var av stor betydelse i det medeltida Sverige – inte minst för frågor om arv, jordägande och äktenskap. Men hur fördes denna kunskap vidare inom familjen, i en tid där skriftliga källor var få och historieskrivningen ofta dominerades av män?
I det förmoderna samhället spelade kvinnor en central roll i att bevara och förmedla släktens minne – genom muntlig tradition, religiösa praktiker och i vissa fall genom egna genealogiska skrifter. En av de tidigaste svenska genealogerna var Anna Fickesdotter Bülow, abbedissa i Vadstena i början av 1500-talet, vars släktkrönika inte bara dokumenterar frälsefamiljers förbindelser utan också ger levande inblickar i personliga familjeminnen.
Föredraget lyfter fram exempel på hur kvinnor agerade som aktiva minnesbärare och skapare av släktskildringar – ofta med både kunskapssökande och emotionella syften. Genom dessa texter kan vi få glimtar av livserfarenheter och olika förhållningssätt till det förflutna. Här möts praktisk nytta, identitet och känsla i släktskildringar som var lika mycket ett verktyg för samtiden som ett avtryck i historien
Föreläsningen ges med stöd från Folkuniversitetsföreningen.
Har du frågor?
Kontakta Folkuniversitetet i Norrköping