Berätta lite om dig själv och din bakgrund
‒ Mina musikstudier började på pianoutbildningen i Ingesund. Det blev sedan vidare studier vid Sibeliusakademien i Helsingfors, fyra år på Musikhögskolan i Stockholm och privatstudier i London. Under studietiden ägnade jag mer tid och energi åt samspel i alla former, kammarmusik och romansackompanjemang, än åt solospel. Efter studierna jobbade jag mycket med opera vilket ledde till kontakter med sångare och förde mig in i romanskonstens värld. Där har jag blivit kvar, och om jag har någon profil så är det nog som samspelspianist med betoning på det vokala, med enstaka utflykter till pianosolorepertoaren.
‒ Idag har jag samarbetat med de flesta svenska romanssångare och även många utländska, på konserter, turnéer och inspelningar. Jag har också undervisat på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Royal College of Music i London, Rutgers University i USA, Juilliard i New York, Cleveland Institute of Music, sommarkurser i Salzburg, Oxford Lieder Festival och på Sibeliusakademien. Nu är jag professor på Norges Musikkhøgskole i Oslo.
Vilka är dina erfarenheter av musiker som utbildats på Vadstena Sång och Pianoakademi?
‒ Studerande från Vadstena, både sångare och pianister, utmärker sig ofta genom sin tydliga förförståelse för sånger vilket grundar sig i en noggrann förberedelse. Man märker det i språket, samspelet, textförståelsen, frimodigheten och viljan till uttryck. Man hör kort och gott att det finns en tanke och idé bakom framförandet, som visar att det inte alltid är den enskilda tonen som prioriteras. Snarare behovet och lusten att presentera ett helt konstverk på ett trovärdigt sätt.
Varför behövs det en utbildning som Vadstena Sång och Pianoakademi?
‒ Jag önskar att en liknande utbildning hade funnits på stenåldern då jag formades som musiker. En plats där man hade fått en specialiserad utbildning i samspel och interaktion redan på ett tidigt stadium, före en högskoleutbildning.
‒ Att som pianist bli inspirerad av att få närkontakt med det som varje lärare säger: ”tänk på den sjungande tonen” blir lättare när man samarbetar ofta och systematiskt med sina sångkompisar, vilket man gör på Vadstena Sång och Pianoakademi. Denna insikt kan man sedan bära med sig i livet oavsett hur det ser ut när man börjar sin väg mot att bli pianist.
‒ Många tänker att det där med att spela med andra är något man kan lägga till senare, att man först ska grundlägga sin teknik och lära sig svåra pianostycken. Det kan ligga mycket i det, men jag kan se en stor fördel i att man först lär sig att öppna sinnen, kliver ut ur sig själv och av sina samarbetspartners lär sig att vara i musikens ständiga flöde. Som pianist är man ensam om mycket och får ta stort ansvar, men hittar man rätt i kammarmusiken upplever många att de kan bli av med oro och rädslor. Det tänkandet kommer man i kontakt med i Vadstena vilket kan vara till stor nytta och glädje av när man går vidare till högre musikstudier.