Sök Meny
Intervju Markus Andersson

Konsten berikar

För Markus Andersson, kursledare i teckning, akvarell och oljemåleri handlar undervisning om att ge och ta.

Hej Markus, vem är du?
Jag är en konstnär med hjärtat i naturen sedan barnsben. Min ateljé ligger i skogen fyra mil norr om Uppsala. Där hittar jag mycket av min inspiration ute i skog och mark. Men jag tar även med mig måleriet när jag reser och målar med förkärlek till havet och människor jag möter.

Vad gör du på Folkuniversitetet i Uppsala?
Jag arbetar sedan länge som kursledare i teckning, akvarell och oljemåleri.

Hur började ditt intresse för konst?
Det började tidigt. Jag fick mina första oljefärger när jag var tio år. Då hade jag tjatat länge. Som barn tecknade jag serier och liknande, men försökte mig även på att måla landskap och djur.

Vad är det bästa med att undervisa? 
Att man får ta del av och hjälpa andra att utveckla sitt individuella konstnärskap. Att få dela med sig metoder och tekniker. Det handlar verkligen både om att ge och ta. En erfaren konstnär kan lära en nybörjare mycket men det är även tvärtom, det vill säga en nybörjare kan lära en erfaren konstnär mycket. Det finns ofta en fräschhet i nybörjarens uttryck som den erfarne kan ha tappat på vägen till exempel.

Vilka deltagare är det som går din kurs? 
Det är verkligen alla möjliga individer med mycket olika erfarenheter. Det är människor i alla åldrar, yrkesutövare av olika slag, studerande och pensionärer mfl. Detta är en stor rikedom.

Vad inspirerar dig? 
Jag inspireras av allt möjligt. Olika individer, naturen i olika former, mänskliga dramer, med flera. Jag återkommer alltid till vattnet, människan och de grundläggande elementen.

Vad skulle du göra om du inte var konstnär?
Jag tror jag skulle vara snickare eller småbonde. Till min natur är jag jordbunden och gillar handfast konkret arbete av olika slag.

Vad tycker du att konsten fyller för funktion i samhället idag? 
På individuell nivå ger konsten mycket för alla utövare liksom på lokal nivå för konstintresserade. Konsten fyller där en befriande funktion. Den står helt utanför samhällsstressen och ekorrhjulet. Den bidrar till själsfrid, och en djupare kommunikation mellan människor. Dessvärre kan jag inte säga detsamma om den offentliga konsten i allmänhet eftersom den är alltför toppstyrd och saknar folkligt inflytande.

Tipsa dina vänner, skriv ut eller maila

Nyhetsbrev