På Musikinstrumentakademien utbildar ni gitarrbyggare och violinmakare. Finns det fortfarande efterfrågan kring dessa färdigheter?

– Dessa yrken är inte på något sätt utdöda, men branscherna är små. Efterfrågan på dessa hantverkskunskaper är stor och de flesta som är verksamma har mycket att göra inom nytillverkning, men framförallt restaurering och underhåll.

Musikinstrumentakademien är en relativt ny skola, varför startades den?

– Behovet av att utbilda personer till dessa yrken är litet, men konstant. Sverige kommer framledes ha behov av personer som kan vårda och restaurera instrument i privat, kyrklig, kommunal och statlig ägo.

Vad är det bästa med Musikinstrumentakademien?

– Att det finns en stark vilja att förmedla kunskaper till en mycket motiverad elevgrupp. De som blivit antagna har noga tänkt igenom sitt val av utbildning och ”bara måste hålla på med instrument”. Graden av byråkrati är liten, vilket ger möjligheter att anpassa utbildningen mot elevernas intressen i större grad.

Ni har två inriktningar – vilken är den populäraste?

– Vid årets ansökningsomgång kunde vi konstatera att gitarrbyggarutbildningen var den utbildning som hade flest sökande. Vi hoppas dock att på sikt få ett jämnt söktryck över båda inriktningarna.

Du bygger själv främst gitarrer. Hur kom du in på det?

– Det var under en praktikperiod i årskurs nio som jag fick praktisera i en instrumentverkstad på Kungsholmen. Jag har efter den perioden utbildat mig inom möbelsnickeri och genomfört en treårig gitarrbyggarutbildning.

Vad krävs av en duktig gitarrbyggare?

– Mycket starkt intresse, stort tålamod och en god förmåga att höra och lyssna på det man byggt eller åtgärdat på ett instrument.

Ditt roligaste uppdrag hittills?

– För ett tiotal år sedan så var jag med och utvecklade ett nytt klavikord (bland de första klaverinstrumenten) åt Carl-Axel Dominique. Det var ett intressant projekt där vi arbetade med att utforma en ny design på instrumentet samt med tonala utmaningar eftersom det skulle byggas in mikrofoner, spinnas nya strängar med mera. Det blev inte bättre av att Carl-Axel hade fått i uppdrag att spela på kungens 50-års-dag på Globen, vilket satte ytterligare press på att få ett spelbart och fungerande instrument.